Jag träffar ofta äldre människor, det är inte så konstigt eftersom jag är gammal själv. Det blir en del samtal om hur personer på våra äldreboenden har det.
Ibland besöker jag någon av våra anläggningar. Då både ser jag och hör jag.
Därför surrar en hel del i skallen på mig.
Väldigt ofta får jag höra att personalen är underbar . De boende är fyllda av tacksamhet. Men det borde vara fler anställda, tycker man. För en sak man ofta får höra är att personalen tvingas att prioritera . Promenader kommer långt ner på listan av det som måste göras.
Nu undrar jag vilka normer som gäller? Har boende rätt till promenader? Hur ofta i så fall? Kan man schemalägga den typen av aktiviteter?
För gamla människor som inte själva kan ta sig ut i samhället är det väldigt viktigt att få hjälp med det. Att komma ut på en runda i stan påverkar livskvaliten oerhört . Att se gamla bekanta, att kunna nicka igenkännande , möta andras blickar, kanske kunna växla några ord, höra bruset från livet i stan, det är stort.
Den påverkan och stimulans detta innebär måste beaktas .
Kommunen bör ta ett sådant behov på allvar. Därför ska kommunen ha tillräckligt med omsorgspersonal.
Har vi det?
Svante Olsson, Vänsterpartiet. 14 feb. 2019
