LEDARE: internationella kvinnodagen 2020 – Hur långt har vi kommit?

0
72

Idag är det 8e mars. Den internationella kvinnodagen. Dagen då kvinnor världen över samlas för att diskutera, utbilda och mobilisera sig i arbetet för kvinnors rättvisa. Här i Sverige har vi det på många sätt bra, men vi har ändå lång väg att gå. Jag skulle dock vilja hävda att två av de feministiskt viktiga frågorna idag är miljö och migration. Frågor som generellt brukar få ett helt annat fokus. Men vilka är det som förlorar mest på den försämrade miljön? Kvinnor och flickor. För det är flickor som gifts bort med tvång i unga år när de anses för kostsamma att mätta. Det är de som först får svälta när torka och missväxt gör matransonerna små, för pojkarnas utsikter att bidra ekonomiskt antas bättre. Det är kvinnorna som dör när de försöker föda barn som redan som foster skadats av miljögifter. Vad gäller migrationen så frågar sig många varför män utgör en sådan övervikt av asylsökande trots att kvinnor ju är minst lika utsatta i konfliktområden. Svaret är de osäkra flyktvägarn. För män är flykten en enorm risk, men risken att våldtas, mördas eller kidnappas och säljas som sexslav är betydligt högre för kvinnor och barn än för män. Därför skickas männen med förhoppning att de ska kunna hämta kvinnor och barn sedan. En feministisk politik behöver kämpa för säkra flyktvägar så även kvinnor och barn kan fly säkert. Det påstås att Sverige är fullt, men det är en lögn. Vi har plats,fysiskt såväl som ekonomiskt. Därför kommer min feminsitiska kamp 2020 handla om asylmottagandet med fokus på kvinnor. För vi har en ny flyktingkris. Men krisen är inte vår, utan flyktingarnas.