Igår, den sjuttonde juni hade vi sista sammanträdet i Omsorgsnämnden innan semestern. På agenda fanns främst uppföljning av budgetar av de olika delarna i förvaltningen, och vilka planer de olika ansvariga tjänstemännen hade för att hamna i mål vid bokslutet.
Återigen fick vi alla beskåda hur människoliv och deras välmående reduceras till siffror och grafer. Men några presenterade åtgärder var faktiskt bra, som tex satsningar för att öka antalet heltidsarbete och minska antalet vikarier, andra var helt oacceptabla.
Därför röstade jag nej med reservation till dessa punkter.
Det fick vara nog när Funktionshinderomsorgen berättade att man i det stora sammanhanget ville säga upp en person som gör hela skillnaden i verksamheten. Själva tjänstemannen beskrev i sin presentation vilka konsekvenser det skulle få. Jag citerar: Mindre stöd till brukare, medarbetare och chef. Mindre stöd att utveckla brukarna till ökad självständighet för att flytta vidare i bostadstrappan. Inställda utbildningar till personal vilket gör det svårt att upprätthålla rätt kompetens. Ökad belastning på befintlig rehabteam och på medarbetarna i verksamheten vilket kan leda till en ohållbar arbetssituation.
Jag understryker att detta inte är min beskrivning av konsekvenserna för denna besparingsåtgärd utan själva tjänstemannens ord om sitt eget förslag! När jag frågar tjänstemannen om hen inte tycker att detta låter allvarligt och även kan slå tillbaka genom ökade kostnader med ökade sjukskrivningar och personalkostnader, samt att det innebär en fälla för brukarna så förminskar hen problemen och konsekvenserna med hjälp av en graf i form av en pyramid, där det påstås att alla dessa konsekvenser står i toppen av pyramiden, dvs, inte så nödvändiga för brukarnas och personalens välmående. Inte mindre viktigt är att påpeka att denna åtgärd ska spara mindre än en kvarts miljon kronor per år, i ett åtgärdspaket som avser att spara flera miljoner!
Hur kan man med gott samvete godkänna detta? Jag blev tyvärr överkörd då jag var den enda som reserverade sig. Men jag kunde inte med gott samvete ge mitt godtycke till att brukares välmående och möjlighet till att leva ett självständigt liv samt anställdas arbetsmiljö och möjligheter att utveckla sin karriär reduceras till en pyramidgraf där man plockar bort bitar man anser inte vara lika viktiga som pengar. Småpotatis i sammanhanget, ska man dessutom säga. Finns det inte någon gräns för vad man kan skära ner på?
Allt detta är karakteristiskt för de tider vi lever i, där pengarna sätts före människan till varje pris. Visst är det så att verksamheten måste gå runt på rimliga premisser, men vi kan inte bortse från att det är människor vi pratar om och bestämmer om, både brukarna och arbetarna! Det rimmar illa med nämndens mål av att vara en attraktiv och prestigefull arbetsgivare. Vissa saker måste helt enkelt få kosta i ett samhälle. Det är därför vi organiserar oss i samhället, annars är det kanske lika bra att vi lever var för sig ute i skogen som björnar gör. Brukare och anställda hos funktionshinderomsorgen förtjänar bättre.
João Figueiredo
Omsorgsnämndledamot
Vänsterpartiet Värnamo styrelseledamot
