För två år sedan frågade Paula Dahlberg i kommunfullmäktige kommunstyrelsens ordförande i en interpellation vilka uppföljningsbara handlingsplaner mot rasism finns inom kommunen. Svaret var att det ingår i likabehandlingsplanen, att rasism inte behöver hanteras specifikt och att det finns en enkät som görs ungefär var tredje år där Värnamos medborgare får chansen att svara på om de känner sig trygga i kommunen. Detta skulle räcka enligt Hans-Göran.
Vi blev skeptiska då och är än mer skeptiska nu efter senaste händelserna på Gröndalsskolan. Rasism i skolorna är frekvent förekommande, men personalen saknar kunskap för att hantera det. Istället sopas det under mattan, eller ger lite lama tillsägelser om att ”vara snäll”.
Skolan har larmats om rasismen flera gånger. Först nu när Prince Yao fått ett inlägg på facebook att bli viralt agerar skolan. Efter flera år av påpekanden att något måste göras. Det ska inte behöva vara såhär! Elever ska kunna vara trygga i skolan och inte behöva blanda in media och medial upprördhet för att få gehör för sin utsatthet.
Dessutom: Att anmäla till polisen är inte lösningen. Det är en reaktion på problemet, något man gör efter att tragedin har inträffat. Vad tänker skolan göra för att adressera problemet i grunden? Peka på papperet om värdegrund och tro det räcker? Vi hade mer än gärna velat se utbildning av skolans personal, inte minst trygghetsgrupperna. Men det lär inte ske, för ansvariga anser sig redan kunna allt de behöver (de påverkas inte själva av rasism). Det är bara att se hur BUN har kommenterat händelsen till olika medier, inte minst VN, där man försöker förminska händelsen genom att hylla skolan och rektorn och säga att det hade kunnat hända var som helst.
Detta är också ett till bevis på hur vi behöver mer personal på skolorna, inte stänga ner skolor eller säga upp skolpersonal pga “besparingar”. Vi är många som konstaterar att trygghetsgrupperna som ska motverka rasism och mycket mer är ofog för lärare. De har redan upp till halsen för att sedan slängas på ännu mer. Värdegrunden är förlegade dokument som samlar damm tillsammans med massa andra papper. Som vi kan konstatera i efterhand, sånt här sopas gärna under mattan av rektorer. Arbete mot rasism är nästintill icke existerande, trots att vi lever i en kommun med en lång historia av mångkultur. I stort sätt, allt hänger helt och hållet på vem som tar emot ärendet eller ser händelsen för att det ska hända något.
Är det så vi vill att våra skolor ska vara?
